Jag hatar att jag alltid ska ha så sjukt höga förhoppningar hela tiden. Allting bara förstörs på några sekunder.


.

.
Jag är hemma från skolan idag för jag orkade inte, sen måste jag skriva klart min rapport som ska vara inlämnad imon. Kommer aldrig bli ett bra arbete.. Har planerat att jag inte ska äta något till mamma och pappa kommer hem (vi äter alltid tillsammans), och när jag väl äter ska jag inte ta så mycket och säga att jag åt mycket precis nyss. Men vad tror ni hände nyss?  Min plan gick i kras, jag åt såklart. Två äcklga ostmackor och oboy, OBOY? Åh, äckel Amanda. Jag ska ju för helvet bli smal någongång, jag vill vara det nu nu nu.

Jag satte mig lite i klistert idag...
Idag så pratade jag med några i min klass, så kom vi in på unga som skaffar barn. Då sa jag att jag tycker det är fel att planera att föda barn när man är tonåring (alltså få barn i tonåren när dte är planerat). För då kommer du inte kunna ge barnet den uppmärksamhet, säkerhet etc. barnet behöver. Att skaffa barn i tonåren, om det är planerat, är enligt mig bara själviskt! Då vill man inte barnets bästa. Om man ska skaffa barn ska det vara när man har en stabil inkomst och ett stabilt förhållande, så det är bästa förutsättningarna för barnet. Å andra sidan förstår jag tjejer som inte vill eller kan göra abort, eftersom det är en helt annan sak (och fråga), då får man helt enkelt göra det bästa av situationen.

Men hur som helst, efter jag sagt detta kom jag på att en av de tjejerna jag pratade med, hennes kompis hade precis fått barn. Åh, vad jag älskar min tajming, lyckas alltid kläcka ur mig passande kommentarer.

Imorgon ska jag hänga med en av mina bästa vänner, ska bli härligt! Hon är dock så smal jag önskar jag vore, men aldrig kommer bli. Hon är fortfarande fast i anas famn, men hon påstår sig inte vara det, men jag vet, jag kan se det i hennes ögon. Jag känner henne bättre än vad hon själv gör, och hon känner mig bättre än vad jag gör.

Hon försöker gullig mot mig och säger "Amanda, jag skulle verkligen vilja se ut som dig", men jag fattar inte hur hon kan se det? Jag vet att hon bara försöker vara snäll, men det hjälper inte ett piss tyvärr. För att bli fin måste jag bli smalare. Jag ber inte om mycket, bara ta bort tio kilo från min kropp så lovar jag att vara nöjd med min kropp, jag lovar. Snälla, bara för en liten stund? Snälla..

.
Nyss hemkommen från gymmet, och fy fan vad ångesten bara gror i mig nu.
Efter jag hade kört klart mitt pass gick jag in på toaletten för att kolla på min kropp. Vrida och vända, klämma och känna, fyfan vad äckligt, allt bara dallrar. Jag kände hur ögonen började bli våta och precis i det läget; POOW. Någon öppnar dörren, jag har glömt bort att låsa. Hur kunde jag glömma?! Tjejen ursäktar sig själv och stänger. Hon såg mig stå där på toaletten i bara sport bh och tights och kunde se när jag klämde på allt mitt fett. FAN FAN FAN!

Var på gymmet idag, skönt att göra någon nytta idag iallafall. Det är mitt sätt att "straffa mig", ni vet man köra så hårt att det gör så ont att man inte vet om man kommer börja gråta eller svimma, men sen infaller ett sådan härligt lugn. Precis i rätt sekund.

Påtal om att staffa sig själv och att känna lugnet, så såg jag en tjej i omklädningsrummet som var täckt av ärr på sina fina smala armar. Jag kom på mig själv att tänka "gud vad jag saknar det". Jag har inte skurit mig på över två år nu tror jag, jättestolt över att jag faktiskt lyckades tar mig ur skiten, men ibland saknar jag det. Jag saknar kontrollen, den lugnande effekten, smärtan, ja allt förutom ärren. Det finns inte riktigt något som har samma effekt på mig som det hade, när jag röker kan jag bli lugn och finna mig själv igen. Men ibland rycker det i mina fingrar och jag vill inget annat än bränna mig själv för att känna fyskisk smärta igen, bara en lite stund. Just därför jag kanske drar mig till gymmet för att pumpa så hårt att jag inte kan gå utan att det gör så sjukligt ont. Jag saknar det.

Vaknar. Öppnar en ostbågepåse. Hetsar.
Idag är det okej att hetsa, men efter idag är det diciplin! Jag tror till och med att jag börjat få en dubbelhaka nu. Ush, jag hatar att vara fet. Jag hatar att vara den som alltid är fetast, fulast, äckligast av alla tjejer. JAG HATAR DET!
Gör något åt det då för fan Amanda?! Skärp dig, ta tag i liv och bli smal!

Kolla på bilden här under, kolla vilken diciplin! Jag ska också lyckas, jag ska.


.
(gud så osammanhängande svammel, men jag orkar inte)

.
Nämnde ju knarkare i det här inlägget.
Jag tycker faktiskt det är okej med knark, så länge det är på dina villkor och så länge du inte skadar någon annan än dig själv. Jag tycker det är okej om du vill förstöra ditt liv med knark, dränkar dina sorger, för det är ditt liv. Ingen annan ska komma och säga vad du ska göra och inte göra.
Självklart är det jobbigt att se en kompis vittra bort, men då kan man stå där och finnas till för den personen. Jag förstår de som knarkar, likväl som jag förstår de som skär sig osv. Känna ruset, lugnet, vara borta en stund och glömma allt. Jag förstår det, så varför ska vi skrika åt dem att sluta? Att bara finnas till hands betyder mer än vad man tror.

Har precis hetsätit pepparkakor i mängder medan jag kollat runt på era fina thinspo bloggar. Hur fan går det ihop sig? Och för att göra saken bättre så mätte jag mig om magen, nu, när den är uppsvullen och äcklig. Varför? Jag får ju ännu mer skuldkänslor.
Det är som att jag på något sätt vill få mig sjäv att må så dåligt som möjligt. Jag är inte värd mer. Jag är så pass van vid att må dåligt, jag vet inte hur jag ska hantera att må bra.. Åh vilken sjuk hjärna jag har. Varför kan jag inte bara vara normal? Suck..

Det går en tjej i min skolan som är sjukligt snygg och hon har anorexi. Varje gång jag ser henne vill jag träna rumpan av mig och svälta. Hennes kropp är bland de snyggaste jag sett, fruktansvärt irriterande bara att hon är den jävligaste människan jag stött på. Manipulerar hit och dit, kränker folk och är allmänt otrevlig. Men det bevisar väl bara att det inte finns några snygga tjejer som är genuint vänliga? De som är snälla är mulliga, och de är bara snälla för att någon överhuvudtaget ska komma över hur äckliga deras kroppar är.
 .
okej.. jag vet att den sista meningen jag skrev är jävligt fel, politiskt inkorrekt och yada yada. Men det är fel på mitt huvud ibland, det får ni ta. Ska inte lådsas vara någon annan i bloggen än den jag är.

Jag är tydligen en förbannat irriterande moralkärring enligt T. Varför? Jo, hon sa att hon ville köpa en pälsväst nu till hösten. Då tyckte jag att hon skulle köpa en fejk med tankte på djuren. De flås levade. Död hud med hår från ett djur på en människa, ni hör ju hur illa det låter? Men nej, jag är bara en jävla moralkärring som snackar om att djuren ska ha rätt att behandlas bra de också. Har den bruden inget vett i skallen? Jag accepterar att du vill bära päls, men jag kan inte förstå varför. Varför kan du inte bara acceptera att jag tycker det är fel? Lär dig respektera andras åsikter, du behöver inte hålla med, bara respektera.

.