När mammas "pappa" (inte riktig pappa, men han var där längst under mammas uppväxt, men han och mormor är inte tillsammans sedan långt tillbaka) ringde hem till oss. Han var full som vanligt, och det var jag som svarade. Svordomar och kommentarer om hur äcklig och ful och fel jag var. Att ingen någonsin skulle älska mig på riktigt, att man inte kunde älska något som mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag bara stod där och tog in allt. Han ville prata med mamma, men jag lät honom inte till en början för jag visste att han skulle skrika på henne också. han hotade med att han skulle komma och strypa mig i sömnen och jag kommer inte ihåg med, min hjärna stängdes av. Men efter mycket om och men så pratar mamma med honom. Hon berättade aldrig vad han sa. Men efter det bröt vi kontakten med honom.

Han skickade bara julklappar till min lillasyster, för hon var ju sen söta normala tjejen. Jag har aldrig fått någonting av honom, och det är jag glad över.  Jag är glad över att han inte finns i mitt liv längre. Jag är glad att han inte kan göra oss illa längre.

.
Nu när jag åker till huvudstaden av vårt avlånga mellanmjölks land så blir det inte toppen med uppdatering, men jag har tänkt att tidsinställa något inlägg iallafall. Hoppas det gör så att jag inte lyser med min frånvaro lika mycket.

Vet ni vad?  Lite släkt från Göteborg kommer ner till oss under julafton, så himla mysigt för vi träffas inte så ofta annars! Då vill jag att de ska säga till mig "oj, vad smal du blivit Amanda!",  för kommer jag bli så glad. Det skulle vara den bästa julklappen. Och det ska de säga, för jag ska bli smalsmalsmal till julafton, det finns inget val! Känslan att veta att man blivit tunnare är bland det bästa som finns, ännu bättre när folk märker det.


.

Jag är så lyckligt lottad med fina vänner så det inte finns. Jag "väljer" vänner med omsorg, för om jag ska kunna släppa in någon vill jag veta att jag kan lita på den personen, och vice versa. Kanske just därför jag klipper vänskapsband med folk ganska ofta, för jag vill inte att de ska själa den lilla glada energin jag har.

Jag har många bra vänner som jag verkligen uppskattar, men det är tre personer som verkligen sticker ut. Christian, som är min pojkvän och en av mina bästa vänner, Tilda och Linnéa.  Men om jag bara ska berätta om en så sållar jag bort Christian, för honom nämner jag ofta i bloggen, och Tilda för vi hade en period där vi inte var vänner, hon var en av de som mobbade mig (men allt är löst och hon är en av de finaste människorna, dock finns det fortfarande dagar jag tänker på de svarta tiderna). Så den jag ska berätta om är Linnéa, tjejen som alltid funnits där för mig.

Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur vi lärde känna varandra, men det var i sexan tror jag. När jag behövde en vän som mest. När alla andra vände sig emot mig, fanns hon där. Vi klickade direkt och vi delade alla våra hemligheter. Jag tror jag vågade lita på henne för jag vet att hon inte heller mådde så bra, jag visste att hon aldrig skulle ha hjärta att föra något vidare. Hon är den enda som vet allt om mig. Hon vet varför jag gjorde de saker jag gjorde. Hon vet mina mörkaste tankar. Det är henne jag ringer när jag vill lägga mig ner och dö, det är henne jag ringer när jag bara behöver prata av mig, det är henne jag ringer om jag vill ha roligt. Hon accepterade att jag var väldigt egen och speciell av mig, redan från början. För hon var precis likadan, vi tänker på samma sätt. Jag känner henne bättre än vad hon känner sig själv, och hon känner mig bättre än vad jag gör. Linnéa har funnits kvar när jag mått både som värst och som bäst, jag skulle aldrig göra någonting för att mista henne. Hon är så fin ♥

Tack finaste Amanda för awarden!

Dagen har faktiskt funkat matmässigt och nu ska jag städa. Kan inte jag vara perfekt, kan åtminstone mitt rum vara det. Bränner ju lite kalorier samtidigt, med betoning på lite. Men lite än bättre än inget, right?
.

Som jag sagt innan i detta inlägg, visar man kärlek på olika sätt. Finns inga regler eller måttband på vad kärlek är. Men jag tycker att det är något man bara vet, man känner det helt enkelt. Kärlek är det bästa, men samtidigt det värsta som finns, just för det är så många känslor inblandade.

.

Ha, vilket skämt! Jag visste att jag skulle skriva detta inlägg idag så jag har valt att inte alls äta de groteska mängder jag brukar, för jag skäms så.. Kanske positivt trots allt eftersom jag inte hetsat idag, än.

♦ jordgubbsfil med fullkornsflingor
♦ två mörka mackor med smör och ost
♦ 6 vegbullar och palsternacksmos
♦ juice och vatten i mängder

Lägg märke till att detta är lite för mig, sjukt. Jag vill ha samma diciplin som ni andra ♥

Igår åt jag som vanligt (hets som vanligt också..); två mörka mackor med smör och ost, vatten, 4 bananer, 5 digestive kex, 29 pepparkakor, mjölk, sojakorv med ris och ketchup, 2 quornfiléer med pommes och bea, juice. Har säkert glömt något också. SKÄMS, det är så jävla äckligt. Inte lusigt att jag är fet fet fet fet.

.

Jag satte mig lite i klistert idag...
Idag så pratade jag med några i min klass, så kom vi in på unga som skaffar barn. Då sa jag att jag tycker det är fel att planera att föda barn när man är tonåring (alltså få barn i tonåren när dte är planerat). För då kommer du inte kunna ge barnet den uppmärksamhet, säkerhet etc. barnet behöver. Att skaffa barn i tonåren, om det är planerat, är enligt mig bara själviskt! Då vill man inte barnets bästa. Om man ska skaffa barn ska det vara när man har en stabil inkomst och ett stabilt förhållande, så det är bästa förutsättningarna för barnet. Å andra sidan förstår jag tjejer som inte vill eller kan göra abort, eftersom det är en helt annan sak (och fråga), då får man helt enkelt göra det bästa av situationen.

Men hur som helst, efter jag sagt detta kom jag på att en av de tjejerna jag pratade med, hennes kompis hade precis fått barn. Åh, vad jag älskar min tajming, lyckas alltid kläcka ur mig passande kommentarer.

Nåja, vad ska jag säga om mina föräldrar? De uppfostrade mig bra, jag är uppväxt med tankarna; alla är lika värda, håll löften, döm inte innan du lärt känna, vårda dina nära och kära, alla begår misstag och man ska lära sig av dem, följ den gyllene reglen osv. Jag har alltid haft en hyffsat bra relation med dem, men under 6:an gick det bara utför. Jag var mobbad och alla mina såkallade kompisar vände sig emot mig, och jag vände mig inåt. Jag blev sjukligt destruktiv och ville dö. Jag hade inget att leva för, jag gjorde en lista på varför jag skulle dö och varför inte. Det fanns mer på den sidan där det stod "varför jag ska dö".  Under den tiden kändes det även som mina föräldrar var födda för att göra mitt liv så hemskt som möjligt. Kommentarer som "varför är du inte med någon", "dem tycker du är äcklig om du håller på såhär" och "gud, så mycket kan du inte äta, det räcker nu Amanda, du behöver inte mer"  regnade över mig från mamma och pappa. Fattade dem inte? Men på något sätt blev alltid bra tillslut, och tacka gudarna för det! Nu kan jag prata med dem båda om det behövs för jag vet att de inte sprider vidare. Bra humor och musiksmak ha de också som toppen på moset!

Mamma jobbar som sjukgymnast och spinningledare på Friskis&Svettis, älskar potatis och att debattera. Pappa är fastighetsskötare och älskar Bruce Springsteen, att meka med det mesta och är grym på det. Båda är sossar (precis som jag) och älskar att resa! De lägger det mesta av pengarna på god mat och på min lillasyster och mig,  samt sparar till resor med familjen.

.

Imorgon ska jag hänga med en av mina bästa vänner, ska bli härligt! Hon är dock så smal jag önskar jag vore, men aldrig kommer bli. Hon är fortfarande fast i anas famn, men hon påstår sig inte vara det, men jag vet, jag kan se det i hennes ögon. Jag känner henne bättre än vad hon själv gör, och hon känner mig bättre än vad jag gör.

Hon försöker gullig mot mig och säger "Amanda, jag skulle verkligen vilja se ut som dig", men jag fattar inte hur hon kan se det? Jag vet att hon bara försöker vara snäll, men det hjälper inte ett piss tyvärr. För att bli fin måste jag bli smalare. Jag ber inte om mycket, bara ta bort tio kilo från min kropp så lovar jag att vara nöjd med min kropp, jag lovar. Snälla, bara för en liten stund? Snälla..

Hur tror ni jag ser ut, vad har ni fått för uppfattning av mig? Lite roligt att höra faktiskt. Tänkte nämligen lägga upp en bild på mig nästa vecka, roligt att se om det stämmer med den uppfattningen ni har fått om mig, haha!
.



Elin, om du läser detta; såg att du har lösenordsskyddat din blogg nu. Skulle jättegärna vilja fortsätta läsa, så om du vill ge ut ditt lösen till mig vore det hur gulligt som helst om du mailade mig/kommenterade här och skrev din mailadress eller något sådant!

Okej, jag langar en liten sammanfattning av de senaste dagarna eftersom jag inte skrivit något.


.
Fredag: Hängde på Söderport (Kalmars enda popställe) för att lyssna på Parken med en fin vän. Det var grymt! Som vanligt lyckades jag pressa mig längst fram och känna lite, uh-hu! Träffade lite av Christians vänner där också och drack öl. Aldrig varit så gott med öl, kanske beror på att jag har inte druckit på jättelänge.
Lördag: Åka till finaste Christian, bara vara och mysa. DET är det bästa jag vet, finns verkligen inget bättre än att ligga i sängen och prata när man är alldeles ihopslingrade och känner varandras hjärtslag.
Söndag: Sov såklart över hos älsklingen, vi gjorde inte så mycket idag heller. Lika mysigt ändå ♥

.
Nyss hemkommen från gymmet, och fy fan vad ångesten bara gror i mig nu.
Efter jag hade kört klart mitt pass gick jag in på toaletten för att kolla på min kropp. Vrida och vända, klämma och känna, fyfan vad äckligt, allt bara dallrar. Jag kände hur ögonen började bli våta och precis i det läget; POOW. Någon öppnar dörren, jag har glömt bort att låsa. Hur kunde jag glömma?! Tjejen ursäktar sig själv och stänger. Hon såg mig stå där på toaletten i bara sport bh och tights och kunde se när jag klämde på allt mitt fett. FAN FAN FAN!

Jag är så patetisk att allt jag kan göra i detta läge är att skratta åt mig själv. Jag klarade av dagen superbra matmässigt och sedan bar det av till gymmet. Sen då? Klart jag ska hetsa massa digestivekex och mat, så klart. Inte undra på att måttbandet inte visar lägre siffror.. Skärp dig Amanda, detta håller inte!


Hur svårt är det egentligen? Imorgon är en ny dag och då ska jag äta lite och träna mycket, jag ska klara det.

Ikväll ska jag:
- skriva klart etikdagboken
- skicka in min debattartikel till lokaltidningen
- fixa naglarna
- kolla era fina bloggar
- kolla på House (Det börjar bli grymt igen, lipade halvt ihjäl mig under förra avsnittet)
- skriva mål för hur jag ska se ut när jag fyller 18


Anders Wendin ♥

Åh, är det något jag inte tycker om att skriva är en presentation av mig själv, jag vet nämligen inte vad ni vill ha reda på. Jag kan ju iallafall berätta att jag heter Amanda och bor i Smålandsskogar och går andra ring i gymnasiet. Jag har sjuklig prestationsångest, alltid haft ett dåligt förhållande till mat, älskar musik, min pojkvän och mina kompisar, försöker att inte döma folk innan jag känner dem, tror på andar, avskyr folk med främlingsfientliga åsikter, tycker om att gosa med min feta katt, är mörkrädd, har en fäbless för frukt och bär, gillar piercings och tatueringar osv.osv.

Förstår ni vad jag menar, man kan babbla på i timmar. Så om det är något specifikt är det bara att fråga på!
.

Var på gymmet idag, skönt att göra någon nytta idag iallafall. Det är mitt sätt att "straffa mig", ni vet man köra så hårt att det gör så ont att man inte vet om man kommer börja gråta eller svimma, men sen infaller ett sådan härligt lugn. Precis i rätt sekund.

Påtal om att staffa sig själv och att känna lugnet, så såg jag en tjej i omklädningsrummet som var täckt av ärr på sina fina smala armar. Jag kom på mig själv att tänka "gud vad jag saknar det". Jag har inte skurit mig på över två år nu tror jag, jättestolt över att jag faktiskt lyckades tar mig ur skiten, men ibland saknar jag det. Jag saknar kontrollen, den lugnande effekten, smärtan, ja allt förutom ärren. Det finns inte riktigt något som har samma effekt på mig som det hade, när jag röker kan jag bli lugn och finna mig själv igen. Men ibland rycker det i mina fingrar och jag vill inget annat än bränna mig själv för att känna fyskisk smärta igen, bara en lite stund. Just därför jag kanske drar mig till gymmet för att pumpa så hårt att jag inte kan gå utan att det gör så sjukligt ont. Jag saknar det.

I bakgrunden ser man Kaggs läktare, den silvriga mannen är den såkallade "Simhopparen" från Stagg (vi har en staty utanför skolan som ser ut så), sedan Staggs tränare till både tjej- och killaget i förgrunden.



En del av Staggs intåg.


En del av killarnas match.


Kaggs läktare (kan tillägga att nej, de rockade inte oss, Stagg tog hem dubbelsegern)

Imon så är det den årliga rugbymatchen mellan Kalmars största skolor, Lars Kagg och Stagnelius (och Jenny Nyström). Det kommer bli grymt, det är alltid sådant tryck på läktarna och man blir helt galen när man fylls av allt aldrenalin. Skrika sig hes och låta alla hämningar försvinna är min grej, iallafall om man står på läktarn och hejar fram sina rugbylag. Åh, det är helt galet vad jag längtar!
Kagg och Stagg är sjuka rivaler och det händer alltid en massa "bus" på skolorna samma vecka som matchen; höns i huvudentren, den andra skolans låtar spelas i matsalen etc. Ett av de pampigaste händelserna under matchen är när intågen är, speciellt när vi, Stagg, har vårt intåg och i slutet spelas Stagionalen och alla reser sig och håller ut båda armarna under hela låten, det blir sådan stämmning när hela läktarn står där i fyra minuter med armarna upp och visar kärleken till skolan, underbart!

Sist men inte minst lägger jag upp en hyllningsvideo till en som var en av Staggs grymmaste spelare:
Kolla iallafall tvåminuter och ni kommer älska det!


KÄNNER NI PEPPEN ELLER?!

Funderar på om jag ska lägga upp mina mått i morgon. Var berädda på en chock i så fall, haha. Jag är inte lika fin som ni är. Bara massa fett som hänger, dallrar och tar för mycket plats.


Tyckte ni kunde få höra en av mina favoritlåtar med Bruce Springsteen.  Vad mer kan man begära än gittar, munspel och en fantastisk röst som sjunger den underbara texten med sån lidelse och inlevelse. Det är därför jag älskar Bruce, det är därför han är min favoritartist. Han är bäst.

Jag var också drogliberal förut, tills jag fastnade och höll på att dö av överdos. Jag var också så arg på alla som faktiskt brydde sig om mig och bad mig sluta, men idag fattar jag att det var jag som var blind och de såg sanningen. Önskar att jag inte varit så jävla dum då, men det gick ju bra tillslut :) Om någon jag älskar börjar knarka kommer jag också skrika och banka vett i huvudet på personen tills den fattar. Varför? Jo, för så gör man när man älskar någon. Man låter inte personen långsamt förtvina.


Jag förstår hur du tänker Emme. Men som du själv skriver så gjorde det ingen nytta till att de skrek på dig. Det var DITT val att sluta, det var DITT val att bli ren, ingen annans. Man måste göra misstag för att lära sig, man kan inte alltid lära sig genom andras misstag. Ibland måste du göra det själv, innan du förstår. Hur mycket de än gamade på dig sket du i det, du blev bara arg. Så, vad tjänar det egentligen till att be dig sluta när det ändå bara blir skit av det? Att finnas där är bättre, enligt mig. För att ha en vän, som man vet finns där i vått och tort, lyssnar och som inte dömer dig är bland det finaste man kan ha.
Jag önskar ingen i världen att bli beroende av droger, det gör jag verkligen inte! Däremot tycker jag att du ska ha rätten till ditt eget liv, för det du gör (även dina misstag, kanske mest) formar dig till den personen du är. Se så mycket du lärde dig av detta! Emme, jag är verkligen glad att du hittade upp ur skiten.

Sen en annan sak, "Jo för så gör man när man älskar någon", vad är det för uttalande? Alla älskar på olika sätt, det är så otroligt subjektivt. Jag kanske väljer att visa min kärlek genom att finnas där, du genom att försöka hjälpa på det sätt du anser är bäst, en annan kanske på ett helt annat sätt. Det finns inget rätt och fel inom kärlek.  Vem har rätten att sätta upp alla regler?! Ingen.

Jag respekterar dina åsikter, dock håller jag inte med.

. 
Varje gång jag ser på dokumentärfilmen om Justice blir jag helt tagen. De är så sjuka och sexiga, jag älskar det. Föresten, hur kommer det sig att fransmän alltid är bäst på electro/tashelectro?

. 
19 november spelar Parken på Söderport. Tyvärr så är det 18årsgräns som vanligt, synd för mig som bara är ynka 17år.. Men min kompis pappa har nu fixat in oss på gästlistan. Underbart, jag är sjukt taggad! Kommer bli grymt.

Edit: oj, läste igenom inlägget en gång till. Inte menat att låtar skrytsamt på någotsätt, även att det kanske lät som det.

.
Låt mig också få se ut såhär. Snälla.

.
Jag har stirrat på min rapport i tio minuter utan att skriva ett ord, efter ~20minuter har jag lyckats byta ut några ord på inledningen. Bra gjort..

Skolan är viktig för mig, dels för att jag ska kunna ha möjligheten att kunna plugga till vad jag vill senare. Och dels för att om inte mitt utseende kan vara perfekt, kan mina betyg iallafall vara det. Jag är så jävla pressad, jag pressar mig själv. Förra året ledde det till kramper i bröstet och magen, och magkatarr, men det var värt det. Jag fick mina MVG tillslut. Jag lyckades.

Vaknar. Öppnar en ostbågepåse. Hetsar.
Idag är det okej att hetsa, men efter idag är det diciplin! Jag tror till och med att jag börjat få en dubbelhaka nu. Ush, jag hatar att vara fet. Jag hatar att vara den som alltid är fetast, fulast, äckligast av alla tjejer. JAG HATAR DET!
Gör något åt det då för fan Amanda?! Skärp dig, ta tag i liv och bli smal!

Kolla på bilden här under, kolla vilken diciplin! Jag ska också lyckas, jag ska.


.
(gud så osammanhängande svammel, men jag orkar inte)

.
Nämnde ju knarkare i det här inlägget.
Jag tycker faktiskt det är okej med knark, så länge det är på dina villkor och så länge du inte skadar någon annan än dig själv. Jag tycker det är okej om du vill förstöra ditt liv med knark, dränkar dina sorger, för det är ditt liv. Ingen annan ska komma och säga vad du ska göra och inte göra.
Självklart är det jobbigt att se en kompis vittra bort, men då kan man stå där och finnas till för den personen. Jag förstår de som knarkar, likväl som jag förstår de som skär sig osv. Känna ruset, lugnet, vara borta en stund och glömma allt. Jag förstår det, så varför ska vi skrika åt dem att sluta? Att bara finnas till hands betyder mer än vad man tror.

.
Åh, jag har verkligen den finaste pojkvännen! Det finns inget jag skulle vilja ändra på honom, han är perfekt för mig. Jag skulle aldrig tänka mig att ha ett förhållande med någon annan än Christian, han är underbar. Han går inte att beskriva med ord. Två och ett halvt år tillsammans och jag kan fortfarande inte förstå att det är vi. Jag älskar honom, mer än allt på joden. Han är mitt hjärta.


(ja det är okej att spy på detta inlägget om ni vill, vet att alla inte uppskattar att få "kärlekstrams" pressat i ansiktet)

.

Jag var med Linnea igår, vi drog på en fest utanför stan. Sköna människor och vi hade det rätt gutt faktiskt. Tills det kom några lustiga killar som är kända för att punda när som helst, var som helst. Så vi stack. Och tro mig, vi hade den bästa tajmingen. Polisen kom två minuter efter. HA! Vi är nog synska.

Fikade med Sofie senare idag också, älskar henne! Hon får mig alltid att skratta. Sen langade hon finaste kommentarer "oj, vad smala lår du har fått". SCORE! Härligt att någon tycker man har blivit smalare, hehe. Om jag nu har det dock.

Note to self: Lägga upp bild på mig när jag väger 65kg. Reverse thinspo för er kanske? Motivation för mig!

.
Jag kan inte köra till gymmet idag pga den jävla blåsten.. Får göra det bästa av saken helt enkelt, gå en lång powerwalk! Brukar alltid stanna vid ett ställe och sitta ner ett tag, rensa skallen och ta en cigg. Idag kommer inte vara ett undantag.

.
Kom precis hem från gymmet! Har tänkt på det, jag har fruktansvärda aggressionsproblem. Men när jag tränar släpper allt efteråt, jag blir lugnare. Det är mitt sätt att få ut all ilska. Jag kan bli helt galen annars, jag håller allt inom mig och exploderar för minsta lilla. Att träna är mitt sätt att ta tag i det.. Det bästa  är kibox, fan vad jag älskar det!

.. 
Tränat bra på gymmet, känns skönt att kunna komma igång nu på höstlovet!
Jag har satt upp som mål att väga max 65kg vid julafton.. Och ja! Jag vet, det är inte en stor skillnad, men på julafton måste jag bära något rött, och för två månader sedan köpte jag en skitsnygg röd top som jag lovade att bara använda om jag vägde mindre än 65 kg. Det har jag inte gjort än.. Så det är mitt mål.

.

Lyssnat igenom Håkans nya. Den är fin, men gamla Håkan är finare!
Värt att lyssna på ändå, det är ju trots allt en av sveriges bästa musiker.