Var på gymmet idag, skönt att göra någon nytta idag iallafall. Det är mitt sätt att "straffa mig", ni vet man köra så hårt att det gör så ont att man inte vet om man kommer börja gråta eller svimma, men sen infaller ett sådan härligt lugn. Precis i rätt sekund.

Påtal om att staffa sig själv och att känna lugnet, så såg jag en tjej i omklädningsrummet som var täckt av ärr på sina fina smala armar. Jag kom på mig själv att tänka "gud vad jag saknar det". Jag har inte skurit mig på över två år nu tror jag, jättestolt över att jag faktiskt lyckades tar mig ur skiten, men ibland saknar jag det. Jag saknar kontrollen, den lugnande effekten, smärtan, ja allt förutom ärren. Det finns inte riktigt något som har samma effekt på mig som det hade, när jag röker kan jag bli lugn och finna mig själv igen. Men ibland rycker det i mina fingrar och jag vill inget annat än bränna mig själv för att känna fyskisk smärta igen, bara en lite stund. Just därför jag kanske drar mig till gymmet för att pumpa så hårt att jag inte kan gå utan att det gör så sjukligt ont. Jag saknar det.