.
Jag var på 18årsfest med tjejerna igår. Hade kul, träffade några killar jag träffat någon gång innan. Trodde inte de skulle känna igen mig. Dels för jag var blond när jag träffade dem och dels för jag bli aldrig ihågkommen. Men de kände igen mig, det var faktiskt härligt att bli ihågkommen för en gångs skull. Men det var inte lika roligt dagen efter, jag kollade på bilderna vi tog. Fet, fet, fet, fet. Jag är så jävla fet, bilderna fick mig verkligen att få upp ögonen! Ingenting onyttigt ska in i min mun igen. Jag ska bli smal. Det är hemskt, jag började nästan gråta när jag såg bilderna.. Jag är så mesig.

Men jag försöker vända det till reversethinspo. Fläsket ska bort! Nu ska det banne mig bort. Smal ska jag bli, jag ska äntligen bli smal! Jag ska inte ha en äcklig kropp, jag ska äntligen jobba mig till en smal kropp!

Gråter floder. Jag har en sån hemsk känsla i magen igen. Jag får alltid det när något är påväg att hända, ofta mellan Christian och mig. Den har alltid rätt. Så fort jag känner den så är det något. Jag hatar den jävla känslan, jag hatar den. Jag vill inte att min kropp ska kunna känna sånt innan jag själv vet något. Att han är på andra sidan jorden just nu gör inte saken bättre. Vad fan är det som kommer hända? Jag klarar inte av att leva i ovisshet. Jag klarar inte av det.. Jag vill inte att något ska hända. Inget får hända...

Jag förtjänar ingenting. Jag förtjänar inte träning, mat, kärlek, vänner, omtanke. Inte ens en vanlig tanke är jag värd. Jag är världens mest hopplösa människa. Ingenting är det jag för tjänar, om ens det. Så. Jävla. Värdelös.

Jag är ond. Jag tränade med Linnéa igår och jag förväntade mig att hon skulle vara så jävla mycket duktigare än mig på konditionen. Men det var hon inte! Man verkligen såg att hon led, snubblade och fick hålla i sig hela tiden. Jag sprang på, jag flög liksom fram den gången. Jag flög fram för fyfan vad gutt det kändes att vara bättre än sin bästa kompis som är sjukt smal. Jag är ond.  Jag verkligen njöt av att hon var sämre än mig, äntligen var jag bättre. På styrkan var jag också mycket starkare, men dte trodde jag nästan eftersom hon aldrig tränat styrka i hela sitt liv. Men jag är ond. Jag är ond för jag tyckte det var härligt att hon sög så jävla hårt. Jag är en hemsk människa.

Nu dränker jag mig i musik. Crystal Castles ♥
Sjukt grymma live, och Alice Glass är typ snyggaste bruden någonsin

.

.
Känner ingenting, ingen glädje, ingen sorg, inget alls. Jag hatar när jag får de perioderna när jag inte känner någonting alls. Jag är vanligen hur känslosam som helst, känner ilskan jag känner lycka. Men ibland får jag mina perioder när jag inte känner något alls, som tur håller det bara på i kanske någon timme. Men de timmarna är fruktansvärda. Jag hatar att inte känna något alls. Jag kommer falla tillbaka bara för att känna någonting. Jag känner hellre smärta. Fan.

Jag hoppar runt lite bland de olika "grupperna" vi har i vår klass, jag umgås och pratar med alla. Hänger mest med Hanna och dem, eller Johanna och dem. Men jag hör inte hemma hos någon. Jag är inte en del av vi eller oss. Jag har ingen i klassen jag går ut och röker med, jag har ingen som väntar på mig, jag har ingen som tänker på att bjuda in mig först. Jag är ensam i gruppen. Alla andra har någon, två och två står de i rad. Amanda lämnad ensam, som vanligt.
Det är inte så att de är inte elaka mot mig, tvärtom. Men jag har ingen där som jag umgås med. Jag blir liksom genomskinlig. De ser mig som den glada bruden som hänger med alla, de tar för givet att jag har någon.  Det har jag inte. Jag har ingen i klassen. Bara att de ens går på var eviga dag att jag är glad, är ett stort fett skämt.

Kom att tänka på detta när jag skulle fylla i ett formulär till FN-rollspelet, vi skulle önska två personer vi ville bo med på hotellet. Vem skulle jag välja? För jag vet att ingen skulle välja mig. Aldrig Amanda som förstahandsval. Har aldrig varit, kommer aldrig vara. Jag började gråta.

Kan inte jag bli vald först någongång?


.

Äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta,äta, äta,
äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta,
äta, äta, äta,  äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta
Det är allt jag gör nu för tiden, jag som skulle bli skinny.. Ska byta ut det igen mot;
träna, träna, träna,  träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna
träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna
träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna, träna.

Jag kommer ihåg när jag inte klarade av att äta ens halva burken av en Risifrutti. Jag ska tillbaka!

.

 
.
Jag har ingen självdiciplin, alls. Jag sitter framför thinspobloggar, önskar det var jag på bilderna, att jag var lika smal som dem, men i själva verket sitter jag framför datorn och trycker i mig mat och äckligt. Det är alltid så.

Hur svårt är det egentligen Amanda? Bara sluta äta för gudsskull, jag vet ju att jag fixar det. Men inte länge, efter en svältperiod, då "kompenserar" jag med hets. Och efter hets kommer svält/överträning som kompensation. Denna onda cirkel, kan den aldrig ta slut och bara ta mig till det sköra smala? Jag är så jävla less på det här, jag måste skärpa mig. Det säger jag alltid, men jag följer det aldrig. Det är därför jag är stor som en valross, blää.

Åh så underbart glatt inlägg, right? Jag skriver samma sak hela tiden, haha. Jag lyckas aldrig.

.
Förlåt, förlåt, förlåt gånger tusen att jag inte vart här inne på nästan två veckor. Men jag har verkligen mått sämre än vanligt, jag har inte vetat vad jag ska göra. Ni vet den känslan i magen som försöker säga att något är på väg att hända? Den har varit sjukligt stark under den här tiden jag varit borta. Och jag vet att den alltid stämmer, men jag försöker säga till mig själv att den bara ljuger. Hur mycket jag försöker intala mig det, sitter det bara och gnager inne i mig. Trodde den skulle försvinna när baby och jag snackade igenom allt och inget för ett tag sedan, men det verkar vara något annat.
Vad kommer hända? Ush, hatar när man måste vänta medvetet på att något hemskt ska hända.. Försökte kontrollera det med en av mina old habbits, supa skallen av mig och glömma allt. Full blev jag iallafall, och spydde i bilen. Classy. Fast det är lite roligt, kommer skratta åt detta senare. Eller nej, jag småfnissar faktiskt lite nu!

Under tiden jag vart borta har ändå träningen varit på topp, kanske för att jag varit så frustrerad på att inte veta vad som kommer hända? Då brukar träning funka ganska bra för mig! Dock har maten varit åt helvete, äta, äta, äta, äta. Äta är allt jag gör, fetto. Jag är en hemsk människa.

Tack för ni ändå kikat in på bloggen, ni är fina ♥ Jag ska komma igång igen.

Fått ett nytt smeknamn av pappa igen.. Bananen. Antagligen för att jag är så jävla fet och äcklig. Tack för den pappa, du gör så att min självkänsla verkligen blir bättre och bättre.

Varför kan inte folk sluta säga sådana kommentarer? Det sårar mer än vad de tror. Jag ska alltid överanalysera allt, varför blev det så, vad hade hänt annars, men är det säkert att det var därför just det hände, menade den personen det, var det ironi, ska jag ta det som en pik till mig, osv. i oändlighet. Jag hatar det, jag blir galen, jag vet inte vad jag ska ta mig till när det sätter igång. Allt ska anlyseras, allt. Varför kan jag inte bara acceptera allt som hände istället för att lista ut varför den personen gjorde/sa si och så. Jag hatar min hjärna.


.
Gillade bilden trots att hon inte var smal, för det är så fint med kärlek ♥

Skolan börjar imon. Det ska bli skönt att få tillbaka alla rutiner, särkilt att kunna träna riktigt igen. Kommer gymma på måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar, för de är de dagarna jag kan ta mig till gymmet! Åh jag längtar, ska äntligen få gymma på torsdag. Jag ska bli så mycket bättre på att springa, för min kondis är som sagt botten (jag kan max jogga 10min, japp jag suger), men nu ska den tränas upp så jag kan förbränna fett. Allt fett på min kropp, ush, det ska bort! Jag ska vara så jävla snygg i sommar. Springa där på stranden i min bikini och ingenting dallrar, tjejerna ska avundas mig, de ska vilja ha min kropp.


.

Jag förstår inte, varför varför varför ska mina "kompisar" tagga mig på fula bilder och göra äckliga jävla pratbubblor om mig på de värsta bilderna på facebook? För att visa alla att jag är ful, fet och äcklig? Jag blir så trött, jag säger ju att det inte är kul, vad får man för respons? "Men var inte så jävla tråkig, det är ju roligt", roligt för er kanske, inte för mig.
Mitt självförtroende, såväl som min självkänska, sjunker ju bara ännu mer med sånt här, tror ni allvarligtatt jag ska må bättre av de "roliga bilderna"?! Jag var hemma hos Tilda igår och kollade igenom alla nyårsbilder, jag vet att ni inte var så vackra på alla kort heller, men de lägger ni inte upp.  För ni måste sparka på en tjej som redan ligger ner!? Suck,vad jag avskyr tjejer ibland.


(Om någon timme eller så kommer jag skita i detta och tycka det är idiotiskt att jag ens skrev inlägget, jävla mig. Jag är så kompicerad, jag hatar att vara tjej, jag hatar att vara mig. Ångest och hormoner som talar.)

 
.
Jaha, idag är det nyår. Ett nytt år, gud vad tiden går snabbt. Jag tycker att nyårsfirande är sjukligt överskattat (pessimisten herself), för man förväntar sig förmycket av kvällen, ush. Om det finns någon jag verkligen avskyr är det att bli besviken.. Hursomhelst, så ska jag åka till Tilda vid tre för att käka middag med tjejerna och fixa oss för kvällen, tror vi skulle vara vid lokalen halv åtta. Kommer bli kul, men ser mest framemot att träffa mina fina kompisar innan, sen blir det så jävla överskattat och allt ska vara perfekt. Christian skulle egentligen också hängt med, men han skulle åka iväg till en annan fest nu. Lite synd tycker vi båda, vill ju ha min nyårspuss av min pojk, men jag klarar mig. Får smsa innan idag, man lär ju inte komma fram runt tolvslaget, hoho.
Kläder då? Jag har två klänningar att välja mellan, båda gör att jag ser lite smalare ut iallafall. Ena ser ur som en Marilyn Monroe klänning fast svart, och den andra är en röd draperad klänning med ena armen bar. Får beslutångest, jag vet ju att jag kommer noja mig. JÄVLA SKIT, kan jag aldrig vara nöjd?!

Nyårslöftet är samma som förra året; ta vara på det jag har, uppskatta det lilla.

.
Provade precis dendär tröjan jag pratat om innan.. Den satt fortfarande sjukt dåligt, magen bara vällde fram i den. Fan. Jag vill bara gräva ner mig i snön och stanna där tills jag är smal. ÅNGEST.

Min lillasyster sa att en kille i hennes klass var galen i huvudet och då protesterade jag. Men så berättade hon att den här killen mår hur dåligt dom helst. Idag hade han sagt "ni måste akta er när jag slutar, för jag kommer nog börja mörda", med ledsen röst, och senare på bussen berättade han om sina röster i huvudet som sa åt honom att göra saker, och att han blev galen om han inte lydde. På sommarlovet så skickade han ett mms till en klasskompis där han håller en kniv mot sin strupe, och han skär sig regelbundet. Förstår de inte?! Han behöver hjälp! Det gör så ont i mitt hjärta när jag hör detta, och ingen reagerar. Han måste få hjälp, han kan klara sig ut skiten!

Jag känner igen mig lite, inte med att vilja skada andra människor dock. Jag hörde aldrig riktiga röster, men alltid när jag duschade eller badade hörde jag människor som skrek. Det var hemskt, ni vet sådana hjärtskärande skrik för livet. Att vara självdestruktiv och göra allt för att  skada sig själv för man inte är värd bättre. Ingen uppmärksammade mig. Men denna kille, låt honom inte brara gå tyst förbi. Han behöver hjälp.



.

Nämnde ju rattfylla i detta inlägg.
Rattfylla är något jag tycker så illa om att jag bara vill spy på de personer som kör fulla. Jag skiter fullständigt i om en idiot vill sätta sig i en bil och riskera sitt egna liv, men att riskera andras liv när man sätter sig bakom ratten, är det inget man tänker på?! Jag tycker inte att man ska sätta andras liv i fara, speciellt inte när det är en själv som gör ett brott, med vilja. Nej, så gör man inte!

Skulle aldrig sätta mig i en bil med en rattfull chaufför, verkligen inte. Jag tror lite det beror på att mamma förlorade sin bror i en bilolycka. Jag vet inte om han var full, somnade eller tog livet av sig, allt mamma säger är att han körde in i en stenmur. Jag vill inte att hon ska förlora en till person i en bilolycka. Så snälla tänk innan du kör rattfull, det kan förstöra så många liv. Det är inte ditt liv jag bryr mig om, det är de andras liv. För jag anser att om man ens sätter sig bakom ratten full, så är man en vårdslös person,  och jag hatar det.

Ni vet att jag älskar min klass, men det finns endel idioter också, så klart. Bland annat en kille, vi kan kalla honom Johan. Johan har exempelvis sagt "vi dödade era mammor och våldtog era barn", till en i klassen om Vietnamkriget. Kan ju tillägga att hennes föräldrar flytte från Vietnam under kriget! Han säger att folk inte är lika värda om man inte har pengar, kränker folk i klassen på facebook "första gången jag såg dig trodde jag att du var en transa, du kommer aldrig hitta en kille som tycker du är snygg, du är så jävla ful och äcklig", låst inneen av mina närmsta kompisar i klassen i ett rum på en fest och hade sex med henne (mot hennes vilja i princip), kört rattfull. Ja lista är ännu längre, men ni förstår poängen.

Hursomhelst så opponerade (gav kritik osv.) jag på hans rapport idag, och det mina vänner, var det bästa jag gjort. När jag läste igenom rapporten skrattade jag för jag såg att han hade urkundsförfalskat, alltså kopierat och klistat in precis samma sak. Sex gånger hade han gjort detta, säkert fler. Inga källor alls och en massa fel. Det kändes så jävla skönt att stå inför klassen och berätta vad han hade gjort för fel. Sån galen skadeglädje! Jag var ju givetvis professionell och sa vad han hade gjort bra och kunde ändra på, men  att jag var tvungen att nämna de felen han gjort var underbart. Kunna ge igen för alla han någonsin trampat på, fast utan att någon kan klaga på hur jag gjorde!

.
Jag vill vara lika elegant som Angelina Jolie.

Föresten så har mitt lilla schema, med vad jag ska göra varje dag nu när jag inte hinner åka till gymmet, gått relativt bra. Följt det jag ska varje dag, förutom nyss då. Hetsade verkligen i mig maten. Ush! Men det ska bli bättre, jag lovar er. Så ni slipper skämmas över mig, och jag över mig själv också, givetvis.

En till sak också. Jag köpte ett par "smaljeans" i slutet av sommaren, de börjar sitta slappt. Hoppas jag inte inbillar mig bara, eller att de har töjts ut sen jag köpte dem.