Jag är så lyckligt lottad med fina vänner så det inte finns. Jag "väljer" vänner med omsorg, för om jag ska kunna släppa in någon vill jag veta att jag kan lita på den personen, och vice versa. Kanske just därför jag klipper vänskapsband med folk ganska ofta, för jag vill inte att de ska själa den lilla glada energin jag har.

Jag har många bra vänner som jag verkligen uppskattar, men det är tre personer som verkligen sticker ut. Christian, som är min pojkvän och en av mina bästa vänner, Tilda och Linnéa.  Men om jag bara ska berätta om en så sållar jag bort Christian, för honom nämner jag ofta i bloggen, och Tilda för vi hade en period där vi inte var vänner, hon var en av de som mobbade mig (men allt är löst och hon är en av de finaste människorna, dock finns det fortfarande dagar jag tänker på de svarta tiderna). Så den jag ska berätta om är Linnéa, tjejen som alltid funnits där för mig.

Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur vi lärde känna varandra, men det var i sexan tror jag. När jag behövde en vän som mest. När alla andra vände sig emot mig, fanns hon där. Vi klickade direkt och vi delade alla våra hemligheter. Jag tror jag vågade lita på henne för jag vet att hon inte heller mådde så bra, jag visste att hon aldrig skulle ha hjärta att föra något vidare. Hon är den enda som vet allt om mig. Hon vet varför jag gjorde de saker jag gjorde. Hon vet mina mörkaste tankar. Det är henne jag ringer när jag vill lägga mig ner och dö, det är henne jag ringer när jag bara behöver prata av mig, det är henne jag ringer om jag vill ha roligt. Hon accepterade att jag var väldigt egen och speciell av mig, redan från början. För hon var precis likadan, vi tänker på samma sätt. Jag känner henne bättre än vad hon känner sig själv, och hon känner mig bättre än vad jag gör. Linnéa har funnits kvar när jag mått både som värst och som bäst, jag skulle aldrig göra någonting för att mista henne. Hon är så fin ♥