Som vanlig mätt där jag är som störst..

Handled: 14,5cm (+- 0cm, på vadera)
Arm: 25cm (-1cm, på vadera)
Höft: 93cm (-2cm)
Bröst: 95cm (-1cm) 
Lår: 55cm (-1cm, på vadera)
Vad: 36cm (+1cm, på vadera) Jag vill faktiskt ha större vader, så det är okej med +

Ingen chock att det har gått så dåligt, jag har tränat lite och ätit groteskt mycket, nästan lite lustig att jag inte gått plus. Dock är det ingen ursäkt att tränat dåligt och ätit en massa, det finns inga ursäkter om man ska bli smal.

På tisdag är det dags för att mäta mig igen, se hur mycket jag (förhoppningsvis) gått minus, tror dock jag inte håller min måttplan, tyvärr.. Men det blir bara att köra dubbelt så hårt nästa månad! För jag ska banne mig bli smal, det finns inget alternativ, jag ska bli smal! Om jag blir smal kommer allt bli bättre, jag kommer få bättre självkänsla. Jag vill iallafall försöka intala mig det. Det ger mig tröst.

I torsdag körde jag triceps och mage på gymmet, i fredags brände jag 400kcal på löpbandet. Det känns bra att få skriva in det i min träningskalender, det ska bli roligt att kolla tillbaka i sommar, och se hur mycket/lite jag har tränat. Dock har jag tränat sjukt lite denhär månaden, jag måste träna mer. Jag måste träna mer om jag ska bli smal. Jag vill inte vara dallrig, fet och äcklig längre.



 .

Jag skrev i dethär inlägget att min pappa hade börjat kalla mig bananen, och att jag tog illa upp för det. Sen såg jag några kommentarer ni hade skrivit bland annat "bananer är ju inte tjocka" och "det lät ju bara gulligt". Nej, inte för mig, för jag är den bruden som tar illa upp för minsta lilla men försöker inte visa det. Jag är bruden som överanalyserar för att hitta fel, för att försöka få mig själv att tro att folk säger elaka saker til mig.

Om han hade kallat mig "pizzan" då? Den är ju fortfarande inte tjock, men fettig och dan. Bananer är också fettiga och innehåller galet med kalorier, men är inte heller tjock. Nej det är inte gulligt att kalla sin dotter för banan, eller inte en dotter som mig iallafall. Han vet att jag tar illa upp över sådana småsaker, han sa det med den där tonen ni vet "ha-ha, tror du verkligen att du är något? Du kommer aldrig bli bra".

Jag menar inte något ont till ni fina som kommenterade det inlägget, men jag ville bara förklara mig lite. Min hjärna är för fucked up för att jag själv ska kunna fatta ibland, så jag förstår om inte ni gör det.

 
.
Jag har ingen självdiciplin, alls. Jag sitter framför thinspobloggar, önskar det var jag på bilderna, att jag var lika smal som dem, men i själva verket sitter jag framför datorn och trycker i mig mat och äckligt. Det är alltid så.

Hur svårt är det egentligen Amanda? Bara sluta äta för gudsskull, jag vet ju att jag fixar det. Men inte länge, efter en svältperiod, då "kompenserar" jag med hets. Och efter hets kommer svält/överträning som kompensation. Denna onda cirkel, kan den aldrig ta slut och bara ta mig till det sköra smala? Jag är så jävla less på det här, jag måste skärpa mig. Det säger jag alltid, men jag följer det aldrig. Det är därför jag är stor som en valross, blää.

Åh så underbart glatt inlägg, right? Jag skriver samma sak hela tiden, haha. Jag lyckas aldrig.

Idag vid lunchen pratade vi om hur tjejer ska se ut. Jag, en tjejkompis och två killkompisar snackade. En av killarna frågade om vi hellre hade varit kurviga eller smala. Vi sa smala i munnen på varandra, men min tjejkompis säger "fast inte så smal som Nicole Richie var innan", va? Det säger hon bara inför oss, jag vet att hon tycker hon var så jävla fin när hon var som smalast, för det var hon verkligen. Min tjejkompis har haft anorexi, jag vet att hon bara sa så för att vi inte ska börja undra.. Jag satt bara tyst som en mus efter det, för Nicole var så fin när hon vara smal, hon var så sjukt duktig, jag vill också vara lika bra!

  
.

Brännt lite kalorier idag, först ett skivstångspass med klassen och sedan 400kcal på löpbandet. Dock har jag ätit som ett svin såklart, så det spelar ju ingen roll om jag tränar, får inte ut något av det. Macka, korv(soja)stroganof, kakor, bananer, pannkakor, skorpor...

.
Förlåt, förlåt, förlåt gånger tusen att jag inte vart här inne på nästan två veckor. Men jag har verkligen mått sämre än vanligt, jag har inte vetat vad jag ska göra. Ni vet den känslan i magen som försöker säga att något är på väg att hända? Den har varit sjukligt stark under den här tiden jag varit borta. Och jag vet att den alltid stämmer, men jag försöker säga till mig själv att den bara ljuger. Hur mycket jag försöker intala mig det, sitter det bara och gnager inne i mig. Trodde den skulle försvinna när baby och jag snackade igenom allt och inget för ett tag sedan, men det verkar vara något annat.
Vad kommer hända? Ush, hatar när man måste vänta medvetet på att något hemskt ska hända.. Försökte kontrollera det med en av mina old habbits, supa skallen av mig och glömma allt. Full blev jag iallafall, och spydde i bilen. Classy. Fast det är lite roligt, kommer skratta åt detta senare. Eller nej, jag småfnissar faktiskt lite nu!

Under tiden jag vart borta har ändå träningen varit på topp, kanske för att jag varit så frustrerad på att inte veta vad som kommer hända? Då brukar träning funka ganska bra för mig! Dock har maten varit åt helvete, äta, äta, äta, äta. Äta är allt jag gör, fetto. Jag är en hemsk människa.

Tack för ni ändå kikat in på bloggen, ni är fina ♥ Jag ska komma igång igen.

Fått ett nytt smeknamn av pappa igen.. Bananen. Antagligen för att jag är så jävla fet och äcklig. Tack för den pappa, du gör så att min självkänsla verkligen blir bättre och bättre.

Varför kan inte folk sluta säga sådana kommentarer? Det sårar mer än vad de tror. Jag ska alltid överanalysera allt, varför blev det så, vad hade hänt annars, men är det säkert att det var därför just det hände, menade den personen det, var det ironi, ska jag ta det som en pik till mig, osv. i oändlighet. Jag hatar det, jag blir galen, jag vet inte vad jag ska ta mig till när det sätter igång. Allt ska anlyseras, allt. Varför kan jag inte bara acceptera allt som hände istället för att lista ut varför den personen gjorde/sa si och så. Jag hatar min hjärna.


.
Gillade bilden trots att hon inte var smal, för det är så fint med kärlek ♥

.
Gjorde havregrynsgröt i morse. Jag lagade för en portion enligt påsen, men det blev sjukt mycket! Jag åt halva eller 1/3, vet inte exakt men. Alltså har mina portioner blivit mindre, asbra, för jag åt galna portioner innan. Nu är de mindre och jag ska bli mindre.

Har tänkt på en sak föresten. Brukar ni känna att ni blir höga när ni äter? Jag känner så ibland, jag känner mig dock bara "hög" en kort stund, är det för att kroppen blir så glad av de äckliga kalorierna? Sjukt lustigt, men härligt. Härlig känsla. Kanske bara min kropp som är så lustig, haha.

Skolan börjar imon. Det ska bli skönt att få tillbaka alla rutiner, särkilt att kunna träna riktigt igen. Kommer gymma på måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar, för de är de dagarna jag kan ta mig till gymmet! Åh jag längtar, ska äntligen få gymma på torsdag. Jag ska bli så mycket bättre på att springa, för min kondis är som sagt botten (jag kan max jogga 10min, japp jag suger), men nu ska den tränas upp så jag kan förbränna fett. Allt fett på min kropp, ush, det ska bort! Jag ska vara så jävla snygg i sommar. Springa där på stranden i min bikini och ingenting dallrar, tjejerna ska avundas mig, de ska vilja ha min kropp.


.

.
Jag har inte gett er the silent treatment, jag har bara behövt vila och inte tänka på någonting veckan innan skolan..
Sammanfattning av mina dagar borta från bloggen: myst och haft heart-to-heart snack med älskling, firat lillasysters födelsedag, bokat resa till Ayia Napa i sommar med tjejerna, gjort absolut ingenting, spelat gameboy (neeerd, men det är galetkul!), det var väl allt typ.

Jag förstår inte, varför varför varför ska mina "kompisar" tagga mig på fula bilder och göra äckliga jävla pratbubblor om mig på de värsta bilderna på facebook? För att visa alla att jag är ful, fet och äcklig? Jag blir så trött, jag säger ju att det inte är kul, vad får man för respons? "Men var inte så jävla tråkig, det är ju roligt", roligt för er kanske, inte för mig.
Mitt självförtroende, såväl som min självkänska, sjunker ju bara ännu mer med sånt här, tror ni allvarligtatt jag ska må bättre av de "roliga bilderna"?! Jag var hemma hos Tilda igår och kollade igenom alla nyårsbilder, jag vet att ni inte var så vackra på alla kort heller, men de lägger ni inte upp.  För ni måste sparka på en tjej som redan ligger ner!? Suck,vad jag avskyr tjejer ibland.


(Om någon timme eller så kommer jag skita i detta och tycka det är idiotiskt att jag ens skrev inlägget, jävla mig. Jag är så kompicerad, jag hatar att vara tjej, jag hatar att vara mig. Ångest och hormoner som talar.)

Tar förra veckan istället, i korta drag

Måndag: Christian och jag åkte till modehuset och kollade runt lite, sen åkte vi hem till honom. Senare på kvällen var vi på parmiddag (första gången någonsin haha), med två av hans kompisar och deras flickänner. Det var skitkul!
Tisdag: Låg hemma hos Christian och bara mös, det är sjukt att bara ligga brevid honom är bland det bästa jag vet 
Onsdag: Älsklingen fyllde 21år och firade honom lite smått med presenter, mat och massa bus
Torsdag: Vi låg bara hemma hos honom då också och mös lite, senare på kvällen åkte jag hem
Fredag:  Åkte till Tilda för att förfesta innan nyår med tjejerna, åkte till lokalen och hade galetroligt och blev ruskigt full, fast på ett skönt okontrollerat och inte förmycket sätt
Lördag: Huvudet dunkade i takt med hjärtat så jag vilade bara järnet
Söndag: Åkte till Tilda för hänga lite, kollade film och resor till Magaluf

Jag har faktiskt inte hetsat någongång under den veckan (det gör jag nästan aldrig när jag är med min fina pojkvän), men ätit mycket har jag, det ska jag inte försöka sopa under mattan.. och ingen träning. Men det ska det blir ändring på!


.

.
Jag längtar till jag får lägga mina händer på min träningskalender, tror jag ska dra in till stan på onsdag/torsdag. Kunna skriva upp, planera, och följa framstegen, det ska faktiskt bli riktigt kul. Jag älskar ju som sagt att göra listor och planera, ibland kanske i överdrift, det är både på gott och ont. Jag får sån ångest och panik när saker inte går som jag planerat, måste ha kontroll. Jag har ingen kontroll över min kropp, men jag ska ha. Om några månader ska det synas skillnad, för att jag har kämpat med min kropp. Det är ett nytt år och jag har fått nya krafter! Hoppas det håller denna gång.

Jag har ett bekymmer.. Christians våg är borta, ingen aning om vart den är eller om den gått sönder. Vill inte fråga heller, det känns så dumt, ush. Jag kommer inte kunna kolla mina viktmål, men för att göra det bästa av det så får jag väl förlita mig på måttbandet. Så jag har gjort måttmål istället för viktmål!

Kommer mäta vid min midja där den är som störts
31 januari: 92cm
26 februari (när Christian åker): 88cm
2 april (när älskling kommer hem): 83cm
31 maj: 75cm
25 juni (min födelsedag): 72cm
12 augusti (Ayia Napa resa): 69cm

Känns ganska realistiskt ändå? Vet att det kommer bli svårt att gå minus i slutet så det är därför det är mindre skillnad mellan de delmålen i slutet. Men visst ska jag klara detta? Jag måste, för jag ska inte dallra på stranden i sommar.

.
Mitt hundrade inlägg, en fin bild firas detta med! Den säger så mycket mer än mina ord.